Emma Jansson har nyligen doktorerat på Anders Zorns måleri med fokus på hans material och teknik. Ett arbete som hon delvis utfört i samarbete med Riksantikvarieämbetets kulturarvslaboratorium.
Hur har ditt projekt bidragit till vår förståelse av Zorn?
– Genom de tekniska analyserna har vi fått en fördjupad kunskap om Zorns individuella material och måleriteknik. Om hans olika val av dukar, grunderingar, pigment och penselföring. Denna typ av information har inte funnits tidigare och saknas i hög grad även för andra svenska konstnärer. Dessutom har den kronologiska översikten av Zorns oeuvre pekat på hur han utvecklade sin oljeteknik över tid (1887-1920). Hans senare verk är utförda i en stil som närmar sig hans tidigare akvarellteknik.
Hur har ditt arbete mottagits?
– Väldigt bra. Jag har fått positiv respons från de museer som jag har samarbetat med, från mina akademiska kollegor på Stockholms Universitet samt från gamla kollegor på the Courtauld Institute of Art och the University of Cambridge. En annan rolig och uppmuntrande respons har kommit från praktiserande konstnärer. Jag får många mejl och meddelanden där unga konstnärer vill veta hur de får tag på min avhandling. De som redan har läst den vill fråga om mer specifika saker gällande Zorns teknik. Det verkar som att Zorn fortfarande är väldigt beundrad och omtyckt av konstnärer när det gäller teknisk finess. Framförallt i USA, där många har sett hans verk på the Metropolitan Museum of Art i New York eller the Isabella Stewart Gardner Museum i Boston.
Ditt projekt har uppmärksammats mycket i media. Vad tror du det är som har lockat ett så stort intresse?
– Den största anledningen är nog att Zorn är en av våra mest kända konstnärer, som också är omtyckt och uppmärksammad internationellt. Jag tänker framförallt på Parisutställningen från 2017. Trots detta har det inte kommit mycket ny forskning om Zorn på senare år, i alla fall inte på en så detaljerad teknisk nivå. För övrigt är teknisk forskning om konstnärer ett relativt nytt fält i Sverige. Det finns inte alls mycket forskning när man tittar på andra stora svenska konstnärer som Carl Larsson, Richard Bergh, Bruno Liljefors, Eva Bonnier eller Julia Beck. Därför hoppas jag verkligen att det här projektet väcker mer intresse för teknisk forskning i Sverige, så att vi kan undersöka fler konstnärer.
Vad har det betytt för dig att jobba tillsammans med Riksantikvarieämbetets Kulturarvslaboratorium?
– Projektet skulle inte ha varit möjligt utan deras stöd och expertis. Riksantikvarieämbetet är den enda institutionen i Sverige med tillgång till den avancerade utrustning som krävs för att kunna genomföra dessa analyser. De bestod av multispektral fotografering och röntgen på plats på museerna, samt undersökning av färgsnitt på laboratoriet i Visby. Utan detta samarbete skulle de tekniska resultaten ha blivit betydligt mer begränsade. Det skulle ha påverkat vilka slutsatser jag kunde ha dragit om Zorns teknik och de tekniska jämförelser jag presenterar i avhandlingen.
Vad händer för dig nu framöver? Ska du ta dig an fler konstnärer?
– Jag arbetar om min avhandling till en mer populärvetenskaplig bok i samarbete med Zornmuseet. Förhoppningsvis kan vi även utveckla materialet i form av en utställning framöver. Jag skulle gärna fortsätta med både målerikonservering och forskning framöver, men har inga konkreta planer. Just nu befinner jag mig i Centralamerika där jag är med och startar ett nytt museum för den modernistiska gruppen Vértebra från Guatemala. Den består av konstnärerna Marco Augusto Quiroa, Elmar Rojas och Roberto Cabrera.
Här kan du ta del av Emma Janssons avhandling (DiVA)
Text: Tom Sandström, utredare inom konserveringsvetenskap vid Riksantikvarieämbetet. (CC BY)