Publicerat

En man i hatt och till höger en runsten.
Andreas Oxenstierna växte upp på Gotland och har sedan 2018 kämpat för att få tillbaka Ardrekistan till kyrkan i hans hemsocken. Foto: Anneli Oxenstierna/Andreas Oxenstierna (CC BY)

Sedan 20 år tillbaka har Riksantikvarieämbetet bidragit till att tillgängliggöra ett 70-tal 3D-skannade gotländska bildstenar. Andreas Oxenstierna drog nytta av det när han utifrån uppgifterna byggde sin egen 3D-modell.

3D-skanning av runstenar har pågått i 20 år. Redan år 2003 började Riksantikvarieämbetet arbeta med detta, genom att göra en 3D-skanning av Rökstenen i Östergötland – omtalad som en av Sveriges mest kända runstenar. Sedan 2010 har Riksantikvarieämbetet 3D-skannat runstenar varje år, bland annat i Västergötland, Södermanland och på Gotland.

3D-skanning – ett sätt att sprida kulturarvet

Ett av Riksantikvarieämbetets mål med skanningen är att tillgängliggöra kulturarvet, till exempel genom att göra det möjligt för fler att ta del av runstenarna i digital form, utan att behöva besöka dem fysiskt.

En som valde att ta denna möjlighet ett steg längre var Andreas Oxenstierna – som nu sett till att tillverka en kopia av en omtalad gravkista som för drygt 100 år sedan flyttades från kyrkan i hans hemsocken på Gotland.

Det var i samband med att Ardre kyrka på östra Gotland restaurerades år 1900 som man hittade den så kallade ”Ardrekistan” under kyrkgolvet, tillsammans med Völundstenen samt tre dvärgstenar med runor.

En runsten i ett rum.
Originalet av Ardrekistan finns sedan drygt 100 år tillbaka hos Historiska museet. Foto: Ola Myrin/Historiska museet (CC BY)

Hamnade på Historiska museet

Bildstenarna, som tros vara från omkring år 1100, var i mycket gott skick och bedömdes som så betydelsefulla när de hittades att de fördes till Historiska museet i Stockholm, där Ardrekistan senare blivit en kändis i samlingarna.

Gravkistan, som är i sällsynt gott skick på grund av att den sannolikt legat inne i kyrkan sedan den tillverkades, har en blandning av hedniska och kristna motiv, och tros illustrera övergången till kristendom på 1100-talet.

Andreas Oxenstierna växte själv upp i Ardre, och insåg 2018 det unika med Ardrekistan.

– Därför ville jag göra vad jag kunde för att få tillbaka den till Ardre kyrka.

Ett projekt inleddes med sockenföreningen och församlingen i spetsen För att framställa 3D-modellen tog Andreas Oxenstierna kontakt med Joakim Turnbull Möller, vars firma på Gotland arbetar med digital legotillverkning, vilket innebär nödvändig expertis för att billigt kunna skapa en 3D-kopia med 3D-skrivare.

En 3d-skrivare i närbild.
3D-printern i arbete. Foto: Joakim Möller (CC BY)

 

En kartong fylld med grå plastbitar.
Färdiga bitar av den kopierade runstenen. Foto: Joakim Möller (CC BY)

3D-filer användes för att bygga kopian

– Riksantikvarieämbetets 3D-skanningsfiler användes som indata till 3D-skannern. Det som tog mycket manuell tid i datorn var att klippa filerna till 10 gånger 10 centimeters bitar som kunde skrivas ut med en billig 3D-skrivare. Men Joakim tyckte det var en rolig idé att återskapa Ardrekistan och arbetade ideellt med det här, säger Andreas Oxenstierna och berättar att både Ardre sockenförening och församlingen i varit engagerade och sökt pengar till projektet.

Ett bord med en hink, penslar och grå plastdelar som ska fogas ihop.
De utskrivna 3D-bitarna monterades på en stomme av frigolit. Foto: Katarina Söderdahl (CC BY)

Runstenarna har skrivits ut i totalt 97 bitar, i ett bioplastmaterial av majsstärkelse.

3D-skrivaren tog 30 timmar på sig att tillverka varje del.

–  Totalt har den arbetat i en månads tid med utskriften, säger Andreas Oxenstierna.

En runstenskopia hopfogad av flera mindre grå bitar.
Konservatorn arbetade med att montera ihop delarna till Ardrekistan, ett arbete som krävde stor noggrannhet. Foto: Katarina Söderdahl

Delarna monterades sedan på en frigolitplatta per kistsida. Sedan tog konservatorn Katarina Söderdahl vid, med att spackla och slipa alla skarvar samt måla med äggoljetempera för att efterlikna sandstensoriginalet så mycket som möjligt. De nedsänkta delarna på ena långsidan målades med röd äggoljetempera enligt bevarade färgrester på originalet.

Uppskattat initiativ av lokalbefolkningen

Invigningen av Ardrekistans kopia skedde den 1 augusti i Ardre kyrka och lockade storpublik.

– Kyrkan var knökfull vid invigningen, det kom till och med förbi en sommarboende som undrade vad som hände eftersom han aldrig sett så många bilar vid kyrkan, säger Andreas Oxenstierna.

Runexperten: ”Fantastiskt roligt initiativ”

En kvinna med jacka och halsduk framför en runsten.
Laila Kitzler Åhfeldt gläds åt initiativet med att reproducera de gotländska bildstenarna i Ardrekistan. Foto: Sofia Pereswetoff-Morath (CC BY)

Riksantikvarieämbetets runexpert Laila Kitzler Åhfeldt har följt projektet att reproducera Ardrekistan, och berömmer alla inblandade.

– Det är ett fantastiskt roligt initiativ, och är ett mycket gott exempel på att Riksantikvarieämbetets uppgifter kommer till användning. Jag är glad över det stora intresset och engagemanget, för jag förstår att det inte var helt enkelt, säger Laila Kitzler Åhfeldt.

Hon menar att det finns ett stort pedagogiskt värde i att tillverka en 3D-kopia av en runsten.

– Att tillverka repliker av arkeologiska föremål brukar vara ett bra sätt att sätta sig in i detaljer som man kanske inte skulle ha observerat annars. Många runstenar är svåråtkomliga ute i skogen eller kräver långa resor, men på det här sättet kan intresserade få se fler runstenar. Man kan se deras form och uttryck som monument eller gå in på detaljer och granska enskilda runor. 3D-skanningen bidrar också med källmaterial till forskningen om runristarens arbete samt läsning och tolkning av inskriften.

Förutom den tidigare nämnda Rökstenen har det i Sverige inte tillverkats några kopior av runstenar utifrån 3D-data, så vitt Laila Kitzler Åhfeldt känner till.

–  Vad vi vet är det här det första gången som 3D-modellerna används på det sättet av allmänheten. Det kan nog vara fler, men som vi inte känner till. Om fler har gjort det skulle det vara roligt att få reda på. Däremot har skanningen av Rökstenen använts för att skapa en kopia till det nya, kommande vikingamuseet i Oslo, och Historiska museet har tillverkat runstenskopior på andra sätt.

De båda fragmenten tillsammans
Riksantikvarieämbetet har haft ansvaret för det svenska runstensmaterialet sedan sedan 1600-talet. Foto Magnus Källström (CC BY)

Riksantikvarieämbetets arbete med 3D-skanning

Sedan 2010 har Riksantikvarieämbetet 3D-skannat runstenar årligen, bland annat i Västergötland, Södermanland, Medelpad samt på Öland och Gotland, berättar Laila Kitzler Åhfeldt.

Vem gör själva skanningen?

– 2010 till 2017 var det jag som gjorde 3D-skanningen, med assistans av olika medhjälpare inom och utom Riksantikvarieämbetet. Någon enstaka gång har vi anlitat företag. Sedan 2018 samarbetar vi med Länsstyrelsen Västra Götaland, som har en 3D-skanner avsedd för att dokumentera hällristningarna i världsarvet Tanum. Henrik Zedig på Länsstyrelsen har hjälpt oss med runstensskanning i bland annat Medelpad, på Öland och Jylland samt, nu under 2023, i Hedeby i Tyskland. De vikingatida områdena följer som bekant inte moderna nationsgränser, därför har vi mycket samverkan med våra grannländer, säger Laila Kitzler Åhfeldt.

Hur avgörs det vilka stenar som blir inskannade?

–Vi väljer runstenar för att belysa särskilda forskningsfrågor, till exempel samarbeten mellan olika runristare och runristarnas resor. Det kan också handla om att undersöka svårlästa inskrifter eller att vi vill dokumentera någon särskilt skör ristningsyta. Vi gör ett urval som är rimligt stort att arbeta med inom den tid vi har till förfogande, så det blir oftast en kompromiss, säger Laila Kitzler Åhfeldt.

Vad är fördelarna med att 3D-skanna runstenar?

–Det som är bra med 3D-skanning är att metoden är skonsam, exakt och att samma mätning kan användas till flera olika syften. Som med Ardrekistan ovan, som skannades för att undersöka ristningarna men där samma 3D-data nu har använts för att göra en kopia. Vi är många som kan ha glädje av samma material. Skanningarna används dels för att analysera huggspåren, och därmed komma närmare ristarna, och dels för att få bättre bilder av inskrifterna, där man själv kan simulera släpljus på sin dataskärm. Ett annat exempel är Karlevistenen på Öland, som har en latininskrift på baksidan. Vi vill undersöka om latininskriften är samtida med runorna och gjord av samma ristare. Om det är så kan det tyda på att det fanns en runristare kring år 1000 som var lite kunnig även i latin, säger Laila Kitzler Åhfeldt.

Skillnaden mellan bildstenar och runstenar

Bildstenar är graverade och bemålade kalkstensmonument från perioden 400-1100. Skillnaden mot runstenar är att bildstenar har sina huvudbudskap i illustrationer snarare än runor.

Det finns ungefär 2 500 runstenar i Sverige. Riksantikvarieämbetet har 3D-skannat cirka 250 runstenar och runstensfragment.

– Ofta har vi bara skannat ristningsytorna, antingen p.g.a. att de inte går att komma åt eller för att spara tid i fält. Fler initiativ är på gång, både från Länsstyrelsen och universitet, säger Laila Kitzler Åhfeldt.

Det finns över 650 registrerade gotländska bildstenar varav många fragment. Hittills har alltså 70 av dessa 3D-skannats, men samtliga 3D-dokumenteras just nu med fotogrammetri av Gotlands museum, i ett projekt där även Riksantikvarieämbetet är delaktiga.

När du vill veta mer