Publicerat

Det finns endast några enstaka inskrifter på runstenar där det omtalas att själva stenen förts från en plats till en annan. Detta förekommer i Sverige på U414 i Norrsunda socken, Malstastenen i Hälsingland, U735 samt möjligen även på U736 i Uppland. En runsten på Gotland, Fleringe, använder också fyrþi, då stenen talar i förstaperson. Verbet “att föra“ förekommer annars då det handlar om personer, döda eller levande, som förts någonstans (t.ex. runstenarna Sm52 och U395) eller fört någonting (t.ex. runsten Gs13).

Kopia av Malstastenen. Foto: Bengt A Lundberg
Kopia av Malstastenen. Foto: Bengt A Lundberg, RAÄ

Stenen från Norrsunda är numera försvunnen, kanske inmurad i kyrkan, men finns som tur återgiven av 1600-talets antikvarier. Inskriften omtalar att stenen fördes från Gotland. Tack vare avbildningarna kan vi se att den har en form som sluter sig till de gotländska bildstensformade runstenarna. En annan sten som omtalar runstensflytt är Långarnöstenen (U735) som på fornyrdislag omtalar att Veðraldi förde stenen från sin plats, en nu uttorkad fjärd av Mälaren. Denna har möjligen haft en parsten som också omtalat runstensflytt (U736). En sten vars tradition ter sig märkligare än de ovan är Malstastenen från Hälsingland. Stenen som är ristad med s.k. stavlösa runor kan dateras till 1000-talets mitt. Den tilldrog sig Sven B. F. Janssons stora engagemang 1979 då den flyttades till Hudiksvalls museum och ersattes med en kopia (stenen var sedan tidigare skadad). Inskriften omtalar att stenen hämtades/söktes norrut på Balsten (Balastæin). År 1724 skall O. Celsius ha fått förklarat för sig av en lokal bonde att det handlade om en bergknalle i närheten, som enligt uppgiftslämnaren var olycksbådande att besöka efter solnedgången. Enligt Celsius kom Bæle från Balo som skulle ha en betydelse av ’ondska, bedrägeri, list och djävulen’. En nyare tolkning har föreslagit fsv *bali ’jämn backe längs strand’. Ett gemensamt drag hos stenarna är att de daterar sig till 1000-talet (gäller ej den från Fleringe som är en medeltida gravhäll), och att de som regel är eller har varit vackert ornerade.

Runsten U735 återfinns i Fornsök vid en sökning på Villberga 50:1. Läget för Malstastenens kopia hittas vid en sökning på Rogsta 1:1. Originalet återfinns på Hudiksvalls museum.

För ytterligare läsning i urval, se:

  • Jansson, Sven B. F. 1985. Två runstenar i Hälsingland – Malsta och Sunnå. Filologiskt arkiv 33. KVAHH. Stockholm.
  • Jansson, Sven B. F. & Wessén E. 1949. Sveriges runinskrifter. Upplands runinskrifter. D. 3. Bd. 8.
  • Hagåsen, L. 2008. Balsten och Käringlåret. Namn från land och stad, Hyllningsskrift till Mats Wahlberg. Uppsala.

>> Daniel Langhammer jobbar med FMIS Fornsök på Riksantikvarieämbetet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *