I förra veckan arrangerade Riksantikvarieämbetet i samarbete med Nordiska museet och Medicinhistoriska museet i Göteborg ett seminarium om gifter i museisamlingar. Under dagen kunde vi konstatera att det finns en stor variationsrikedom av giftiga eller i alla fall ohälsosamma, brandfarliga, explosiva och allmänt otrevliga ämnen i samlingarna. Det finns bekämpningsmedel i textilier och naturhistoriska föremål, det kan finnas arsenik och bly i färger, kvicksilver i termometrar och speglar, krut, bränsle och olika formar av radioaktiva ämnen i elektronik och annan utrustning. Många av dessa gör ingen skada för en besökare som betraktar ett intakt föremål, men museipersonal ska hantera, transportera och konservera dessa föremål. Och vad händer om något går sönder?
Hur hanterar vi dessa risker i arbetet med museisamlingarna? Ska vi börja märka upp museiföremålen med farosymboler och säkerhetsdatablad? Eller ska vi ta på oss tyvekoverall och andningsskydd när vi går in i magasinet? frågade Yang Sook Koh från Riksantikvarieämbetet lite tillspetsat i inledningen.
Maria Dalin från Arbetsmiljöverket liksom Anna Lundqvist från Ragn-Sells poängterade vikten av att arbeta systematiskt med riskhanteringsmetodik och börja med en nulägesanalys. Skaffa en överblick av vad som finns och identifiera riskkällorna och de farliga situationerna. Därefter bestämmer man vilka riskreducerande åtgärder som behövs, som till exempel bättre ventilation eller personlig skyddsutrustning. Rutiner och hanteringsinstruktioner ska utarbetas för riskfyllda arbetsmoment och beredskap ska finnas om en situation skulle inträffa. Liksom när det gäller annan beredskap är övning viktig. Det är också viktigt att arbetet dokumenteras: vad är riskbedömt, vem är ansvarig, vilka åtgärder ska vidtas, när ska uppföljning ske?
Flera deltagare påpekade att det kan finnas mycket att lära av andra branscher. Industrin till exempel har bra rutiner som man kan lära sig av. Sjukvården med sina hygienkrav har också mycket att tillföra.
Under eftermiddagen gavs exempel från kulturhistoriska, medicinhistoriska, etnografiska och försvarshistoriska samlingar. En spännande berättelse om radiumemanatorn som hamnade i Studsvik fick vi höra av Lisa Sputnes Mouwitz från Medicinhistoriska museet i Göteborg. Radioaktiva museiföremål är inte helt ovanliga och ibland kan museiföremål helt enkelt inte räddas utan måste bli farligt avfall.
Ett tema som diskuterades under frågestunden var oro. Oro bland personalen måste alltid tas på allvar poängterade Karin Björling Olsson på Nordiska museet. Dessutom blir det ofta en akut stress i en situation där man uppräcker en fara. Det är lätt hänt att det tas snabba beslut om till exempel destruktion av ett föremål och att man missar den viktiga dokumentationen.
Panelsamtal med från vänster: Yang Sook Koh, Riksantikvarieämbetet; Maria Dalin, Arbetsmiljöverket; Anna Lundqvist, Ragn-Sells och Karin Björling Olausson, Nordiska museet.
Vad händer framöver?
Seminariedagen visade på ett stort behov av kunskap och riktlinjer. Många uttryckte en önskan om mer samlad kunskap inom området och bättre erfarenhetsutbyte. Många museer är små organisationer och kunskap om komplexa frågor som dessa behöver samordnas. Â Man vill också veta vem man kan kontakta när man är i behov av specialistkunskap i en viss fråga och var man kan få analyser gjorda. Riksantikvarieämbetet planerar att i samarbete med museer och andra sakkunniga söka FoU-medel för ett fortsatt arbete i nätverksform under 2015.
Program och presentationer från seminariet läggs ut på http://www.kulturvardsforum.se/group/gifter-i-samlingar/page/seminarium-4-juni-2014-nordiska-museet där kommer det också att finnas en sammanfattande rapport från seminariet inom kort.
