Byggsektorn står för en stor del av våra koldioxidutsläpp. ”Att ge alternativa lösningar på dagens sätt att bygga handlar om bildning – och bildning är ett begrepp som hänger ihop med byggnad”, menar Niels Park Nygaard, arkitekt och docent vid Arkitektskolen i Aarhus, Danmark.
Två intressanta danska projekt visar att museer kan fungera som platser för experiment och lärande för att finna lösningar på problemet. Båda utgår från friluftsmuseers samlingar av byggnader, den ena på Själland, det andra på Jylland. De handlar om att använda museet resurser på olika vis: platsen, verkstäderna, kunskapen och, som sagt, byggnaderna.
”Sådant som originalitet och det platsspecifika finns i den moderna arkitekturen ofta bara på ytan, i orden. I verkligheten handlar det mesta om ett globalt byggande med moderna material”, säger Niels Park Nygaard.
Äldre tiders tänkande fungerar
Byggnader som finns och som ännu står efter lång tid borde fungera som bevis för att äldre tiders tänkande fungerar. Arkiktektskolen i Århus samarbetar därför med friluftsmuseet Hjerl Hede.
Inspirerade av museets samlingar ritar och bygger studenterna små hus på museets område – och de utför arbetet tillsammans. Att arbeta i kollektiva projekt höjer både motivation och lärande för studenterna, menar Niels Park Nygaard. Detta att dela på uppmärksamheten motsäger bilden av arkitekten som geni och tanken på signaturbyggnader. Niels Park Nygaard fortsätter ”Vi vill leta efter andra auktoriteter än de akademiska och värdesätta handens kunskap. Begrepp som autenticitet, äkthet, ursprunglighet gifter sig med tankarna om hållbarhet”. Målet är att i framtiden reducera växthusgaserna med 70 procent i byggandet, jämfört med i dag, men samtidigt möta dagens behov.
Materialbrist ledde till återbruk
Inspiration kan hämtas från historien eller från andra delar av världen. Niels Park Nygaard talar om ”materiell regionalism”, att anpassa byggandet efter lokala förutsättningar, sådant som klimat, tillgängligt material och tid. Förr valde man inte att byggda hållbart utan man gjorde det av nödtvång. Spår i museets byggnader vittnar om materialbrist, till exempel har man återbrukat master från båtar och använt dem som bjälkar. Man har undvikit att såga i onödan för att kunna använda virkets fulla kapacitet. Man har använt lokala och lättanskaffade material, som ris och ljung, i konstruktionen. I dag kan hållbarhet till exempel handla om att använda lokalt skördat trä som byggnadsmaterial.
Identifiera vad som verkligen behöver åtgärdas
En intressant iakttagelse som projektet gjort är att besökarnas reaktioner spelar stor roll för museets agerande runt underhåll av byggnader i samlingen. Det ser illa ut att byggnader åldras, och om man får starka reaktioner på sådant som ser slitet ut, kan det leda till att museer strävar efter att tillfredsställa det visuella i första hand.
Men det finns olika former av förfall – sådant som är skadligt och påskyndar en förstörelseprocess och sådant som inte är det. Det är viktigt att identifiera vad som behöver åtgärdas och vad man kan lämna därhän. Ibland har ingrepp och åtgärder som museet gjort på sina byggnader i realiteten påskyndat, snarare än avbrutit, nedbrytningsprocessen. Museerna kan arbeta med bevarande genom att avstå från åtgärder!
Det finns alltså lärande att hämta också när museets underhåll och restaureringar inte blivit lyckade, och detta att också dela dåliga resultat är något arkitekter kunde ta efter.
Museets byggnader inspirerar till miljötänkande
I Kongens Lyngby, dryga milen från Köpenhamns centrum, ligger Frilandsmuseet. Här samarbetar man med Institut for Bygningskunst og Kultur på Det Kongelige Akademi i ett tvåårigt projekt. Tillsammans vill man engagera besökarna i klimatfrågor och få dem att inspireras till miljötänkande genom studier av museets äldre byggnader.
Också här är det byggsektorns stora koldioxidutsläpp som projektet vill adressera: ”För att komma till rätta med det måste vi återbruka och återställa existerande konstruktioner, men också använda biologiska material, som trä från hållbart skogsbruk, och öka koldioxidupptaget” säger Nicolai Bo Andersen, professor i Bæredygtig Bygningskultur (hållbar byggnadskultur).
Funktionella särdrag och naturliga material
Man vill undersöka om det går att synliggöra vissa funktionella karaktärsdrag hos de äldre husen genom att särskilt poängtera dessa i nya konstruktioner. Men projektet vill också erbjuda besökarna möjlighet att under ledning av museets anställda själva pröva på några av de naturmaterial som husen är uppförda av, material som ursprungligen hämtades från de närmaste omgivningarna och satte sin lokala prägel på husen.
Sommaren 2022 valde studenterna ut en byggnad hämtad från träskmarkerna i Slesvig, ett hus med högt, pyramidformat halmtak och en imponerande bjälkkonstruktion. Takets branta lutning, det skarpa avslut som bildar en tydlig horisontell linje och den kraftiga takstolen var element som studenterna tog fasta på i den moderna träkonstruktion som uppfördes i anslutning till den historiska byggnaden.
Test av informellt lärande
Museet ville också testa om ett informellt lärande, att besökarna får se och prova på utan särskilda påpekanden, skulle ge upphov till tankar om hållbarhet. Därför kopplades en antropolog till projektet, med uppgift att göra besökarstudier. Hennes studier visade att det nybyggda huset faktiskt gjorde att besökarna blev uppmärksamma på detaljer i det gamla. Aktiviteten att pröva på olika naturmaterial kopplade besökarna till de äldre husen och till äldre tiders kunskap om byggnadsmaterial, men de gjorde ingen koppling till samtiden eller framtiden.
Besökarnas förväntningar på sitt museibesök handlade om att lära sig om lantliv förr i tiden. Saker de kände igen som byggnadsmaterial var lättare att ta till sig och engagera sig i än sådana material som var mer obekanta.
Stor men outnyttjad potential
Med dessa lärdomar i bagaget kommer studenter från arkitektutbildningen även nästa år att välja en byggnad att inspireras av, och museet att erbjuda pröva-på-aktiviteter, men nu kompletterat med mer information i form av skyltar och personal som vägleder.
Båda projekten visar att det finns en stor – men kanske underutnyttjad? – potential för undervisning vad gäller arkitektur hos friluftsmuseerna och att de kan användas som plattformar för dialog kring modernt byggande och hållbarhet.
