Publicerat

Ett utomhuscafé i solsken utanför Porta del Popolo vid Piazzale Faminio i Rom. Fasader, byggnadsmur, torn och kupol.

Café utanför Porta del Popolo vid Piazzale Faminio, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

RESERAPPORT AV KICKI ELDH

”Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön.” Det är det nationella målet för politikområdet Gestaltad livsmiljö. Tillsamman med ArkDes, Boverket och Statens konstråd arbetar Riksantikvarieämbetet för att nå det nationella målet. Några nyckelord är hållbarhet, kvalitet och tillgänglighet. Under en studieresa till Rom undersökte jag den gestaltade livsmiljön där, utifrån dessa aspekter. Fokus låg på upplevelsen av staden.

2010 deltog jag i kursen Den romerska staden, anordnad av Uppsala universitet och Svenska institutet i Rom, SIR. Det var fem mycket givande veckor, varav tre i Italien. När jag hösten 2023, tack vare ett stipendium från von Rothsteins stiftelse, fick en chans att komma tillbaka till Svenska institutet och Rom valde jag att fortsätta studierna av staden, men att fokusera på Roms stadsrum från antiken till idag.

Innan resan läste jag in mig på makarna Bjurs verk om Rom utifrån ett stadsbyggnadsperspektiv. Väl på plats ägnade jag dagarna åt promenader, främst i de centrala delarna av Rom. Ibland tillsammans med Thomas Thiis-Evensens bok om arkitekturvandringar i Rom. En författare jag hade förmånen att få promenera runt med i Rom under en helg 1998 och dessutom fick jag följa med till lokala restauranger.

Förutom historia, som Maud Websters bok om döden i Rom, hade jag även hjälp av dagsaktuella guideböcker och kartor från skilda perioder. Rapporten här är några reflektioner över hur bebyggelse från olika tidsperioder, tillsammans bildar dagens stadsrum och hur jag upplevde det under några veckor i början av oktober 2023.

Gata i staden Rom där den stora stenporten Porta del Popolo står vid Piazzale Flaminio i Rom. Övergångställe och bilar i förgrunden, dekorerade stenporten i bakgrunden.
Porta del Popolo från Piazzale Flaminio, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh. (CC BY)

Golv

Arkitekturteorierna är många, från Vituvius via Palladio till Le Corbusier och mer sentida teoretiker. Den norske professor emeritus Thomas Thiis-Evensen förklarar arkitekturen utifrån tre element: ”gulv, vegger og tak”. I min läsning av Rom, har jag utgått från modellen och beskriver stadens rum med hjälp av Thiis- Evensens treenighet, men med ett tillägg: ”platser”.

Mussolini och gatunivåerna

Vid mina tidigare besök har jag aldrig blivit klok på Roms gaturum och de antika monumenten och ruinernas placering i detsamma. Inte bara hur de är spridda i staden, utan även vertikalt. Jag har inte förstått nivåskillnaderna. Förklaringen att Rom är byggt på sju kullar räckte inte. Makarna Bjurs beskrivning av hur Mussolini lät frigöra och gräva fram antiken, från 1900-talets gatunivå, löste gåtan för mig och jag har nu en helt annan förståelse av Rom. Tack!

Fasaden på Hadrianus' tempel som sedan slutet av 1800-talet är platsen för Roms börs på Marsfältet i Rom. Pelare av sten och räcke av järn.
Hadrianus’ tempel som sedan slutet av 1800-talet är platsen för Roms börs på Marsfältet, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Ostia Antica

I ruinstaden Ostia Antica, inte lika känd som Pompeji, men nog så intressant, fick jag möjlighet att följa med på en visning med forskaren Fanny Kärfve, som forskar om antika mosaiker. Främst de som finns i byggnadernas entréer. En övergång från det offentliga rummet till det mer privata. Vi rörde oss över området och diskuterade varför man inte bevarat hela området, där den antika staden en gång bredde ut sig. Idag skär en flerfilig motorväg genom Ostia och omöjliggör fortsatt utgrävning.

Vi pratade också om hur bevarade byggnadsruiner påminde om flertalet samtida existerande religioner: Republikanska tempel, Synagogor och Mitrashelgedomar. Att Ostia uppstått på 100-talet efter vår tideräkning och blomstrat under 200-talet. En ny hamnstad, jordbävningar och översandning är de förklaringar som nämns som grund för att staden förföll. Men mosaikerna finns kvar.

Bild av det runda rummet med golvmosaik i badhuset Terme dei Sette sapienti i Ostia Antica, Rom. Valvbågar i tegel, arkader runt det dekorerade golvet av mosaik.
Det runda rummet med den fantastiska mosaiken i badhuset Terme dei Sette sapienti i Ostia Antica, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Gatunät, linjer och spår

Gatorna är smala, kvarteren trånga och gränderna många i Roms kärna. Inte ens genomfartslederna är särskilt breda. Trafiken är desto livligare. Parkeringsplatser en bristvara och turister till fots är desto flertaligare. Allt och alla samsas på liten gemensam yta. Inte bara körfiler och parkeringsplatser markeras med målade linjer på gatorna, utan även trottoarer eller snarare smala fält närmast huskropparna att balansera inom.

Gatorna, belagda med den för Rom så typiska gatstenen, ger ett enhetligt intryck och binder samman stadsdelarna. Ett för mig nytt inslag var utökade spårvägslinjer, med spår och perronger, som kunde uppfattas både som hinder och hjälp. En annan nyhet var elbilarna, ofta av mindre modell, som susade runt i de centrala delarna. De var som gjorda för att ta sig fram i stadskärnan.

Bild av stenlagd trottoar med vit målad linje och streckgubbe som visar gångfältet på Via di Ripetta, vid Museo dell’Ara Pacis i Rom.
Gångfält på Via di Ripetta, vid Museo dell’Ara Pacis, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Marken i parken

Svenska institutets adress är via Omero 14, i Borgheseparken, som därför blev en självklar del av mina promenader. Från boendet ut i staden och tillbaka igen. Eller för en morgon- eller eftermiddagspromenad, de dagar jag tillbringade vid institutet, i biblioteket och/eller i dess närområde.

Det mest iögonenfallande i parken var de olika markbeläggningarna: jord, sand, grus, gräs, sten, vatten.

Jord, vägen ner till Porta del Popolo, upptrampade stigar i vegetationen vid sidan om de asfalterade vägarna. Trottoarer saknades och det självklara i att gena där det var möjligt, formade spår i gräs och grönska, skyddat från den livliga biltrafiken.

Sand och grus, gångvägar och stråk för att ta sig fram till fots, gående eller springande. Ibland stensatta delar av parken, för att markera en plats, en övergång – som en trappa eller en korsning. Gräset, slitet men fint, för yoga och hundarnas tassar och även andra behov. Vattnet i parken, en konstgjord sjö med ett speglande ekotempel och samtidigt en plats för vattenfåglar. Sjön blev något att betrakta eller att runda.

Parkens element, förutom marken var växtlighet, träd och bänkar. En och annan byggnad också, men det var markbeläggningarna som definierade miljöns olika zoner.

Bild av vattendamm i förgrunden med templet Tempio di Esclapio i Villa Borghese, Rom. Tempelbyggnad, träd, buskar, vattenspegling.
Damm med tempel, Tempio di Esclapio i Villa Borghese, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Väggar

När jag berättade för en av studenterna på konsthistoriekursen på Institutet, vad jag skulle göra under min vistelse i Rom, sammanfattade han det i att fråga om jag skulle studera spolia. Det var en term som var ny för mig och som jag fick slå upp. Spolier: delar av byggnadsverk o.d. som borttagits från sin plats (o utnyttjats för annat byggnadsverk) enligt SAOB. Var det detta jag skulle titta på?

Filur i mur

Rom är lager på lager, en palimpsest kallar makarna Bjur staden. Ett dokument där skrift skrapats bort och nya lager tillförts. Det gäller inte bara gator och platser utan även själva byggmaterialen.

Min första hela dag på plats, hade jag den oerhörda turen att min goda vän forskaren Estelle Lazer från Sydney befann sig tillfälligt i staden och hade tid att tillbringa dagen med mig. Det blev en dag fylld av spolier. Vi snirklade runt i kvarteren och tittade, pratade och diskuterade. Estelle visade mig exempel på exempel, hur stenar och fragment infogats. Ibland som enstaka dekoration, andra gånger som collage eller små utställningar.

Bild av en relief, stenskulptur som föreställer ett djur med öppen mun och svans i en tegelfasad vid Piazza in Pisculinula i stadsdelen Trastevere i Rom.
Skulptur på fasad vid Piazza in Pisculinula i stadsdelen Trastevere, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Öppningar, entréer, fönster

En byggnad må begränsas av sina väggar, men det är öppningarna som ger funktionen. Dörrar och fönster, portar och luckor.

Estelle visade på ett fönster i Trastevere och berättade att det tidigare varit ett litet vägaltare. Detta avlöstes av en kondomautomat och nu var det skyltfönster för en väskaffär. Lager på lager och växlande verksamheter. Tro, kärlek och annan kommers.

Bild av en butikfasad vid en stenlagd gata i stadsdelen Trastevere i Rom. Skyltfönster, öppna dörrar, hyllor med varor, handväskor, påsar.
Butikfasad i stadsdelen Trastevere, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Tak

Arkitekturen i de centrala delarna är skyddad och reglerad. Nybyggnad är mycket begränsad. En återstående möjlig lösning är att bygga uppåt, på taken. När man tittar ut över Rom från Pincio, ser man ett landskap av takterrasser. Något som inte syns från gatunivån. En frizon, med växter, tvättlinor och stolar och bord. Små oaser för fredade stunder, högt över gatularmet.

Tillbyggnader och nybyggnader

Det finns väldigt få nya byggnader i centrala Rom, men allt är inte gammalt i Rom. Två byggnadsverk från 2000-talet, som utgör undantag, är Ara Pacis museum, ritat för Kejsar Augustus fredsaltare, av Richard Meyer och Samtidskonstcentret MAXXI, ritat av Zaha Hadid.

Jag tar med dem här i stycket om tak, då det elementet är väldigt centralt på båda verken. Meyers skivor och Hadids fria former kontrasterar mot den omgivande stadens uttryck. I Trastevere hittade jag en del tillägg från 1900-talet. Många högt över gatunivån, i form av takvåningar, för att inte störa den rustika miljön. Insprängt i bebyggelsen såg jag även ett fåtal nya kontorshus och bensinstationer.

Bild av ett taklandskap i stadsdelen Trastevere i Rom. Tegelfasader, fönster, fönsterluckor, terrasser, antenner.
Taklandskap i stadsdelen Trastevere, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Platser

Rom är sina platser. Den trånga gränden som plötsligt mynnar ut på en piazza. Trafikplatser, som de stora rondellerna och ytan kring Colosseum. Platsen nedanför och utkiksplatsen ovanför Spanska trappan. Centro Storico, den historiska stadskärnan är turisternas. Det är tydligt.

Platser att slå sig ned på får man betala för. Restauranger, caféer och glassbarer. Det är nästan bara på Piazza Navona det finns bänkar att sitta ned på.

Floden

Anledningen till att Rom ligger där det ligger är Tibern. En tidig hamnplats. Under århundradena var floden livsnerven och huvudleden. Allt var inte av godo. De ständigt återkommande översvämningarna gjorde att romarna i alla tider byggt vallar och murar och nu är floden är snarare något som delar av och skiljer. Tydligt i namnet på stadsdelen Trastevere, på andra sidan Tibern.

Det som tilltalade mig med floden och dess kajer var grönskan. Frodig och svalkande. Även flodvattnet var grönskimrande. Möjligen på grund av alger, men inte mindre vackert för det. I vattnet fanns några fast förtöjda båtar: en husbåt – tänk att bo på båt mitt i Rom. Det fanns också en bar-båt. En utekväll ombord på övre däck verkade riktigt lockande. Det var dock förmiddag då jag passerade.

Bild av floden Tibern sedd från bron Ponte Cestio, mot Isola Tiberina i Rom. Vatten, lummig vegetation, träd och buskar.
Tibern från Ponte Cestio, mot Isola Tiberina, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Skuggan

De två första veckorna i oktober 2023 var ovanligt varma i Rom, med temperaturer över 30 grader på eftermiddagarna. Under långa dagar fyllda av promenader, var den klokaste strategin att söka sig till skuggan.

De täta kvarteren med de trånga gränderna erbjöd många timmar med skugga under dagen. På piazzorna valde jag plats efter solens gång. På förmiddagen var det ännu skönt i solen, eftersom nätterna var kalla och morgnarna svala. Från lunch var det skuggan som gällde. Detta mönster följde de flesta, både romare och turister. Vid tre-fyratiden på eftermiddagen, blev det för varmt att vandra runt och då släpade jag mig trött upp för Pincios backar, tillbaka till Institutets svalka.

Bild av en bred gata med fotgängare på Via della Conciliazone i Rom. Peterskyrkans kupoltak i bakgrunden.
Via della Conciliazone mot Petersplatsen, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Via Appia och Campo Verano

Under kursen Den romerska staden fick jag uppgiften att skriva om Mamias grav i Pompeji. Det medförde att jag läste in mig på romarnas syn på och seder kring döden under antiken. När jag nu återvände var Via Apias gravar och katakomber ett givet mål. Av olika skäl blev den exkursionen inte av. Den får bli vid nästa Rombesök.

Däremot gjorde jag ett besök på Campo Verano, Roms moderna kyrkogård. Ett enormt område, med olika typer av främst katolska gravar. Även platsen utanför huvudentrén väckte mitt intresse. Där fanns förutom parkeringsplatser, ett flertal blomsterbutiker och begravningsentreprenörer. Det intressanta var att de var inhysta i mycket enkla skjul och något som närmast liknade service- eller ekonomibyggnader. Framför begravningsplatsen fanns en veritabel kåkstad, i korrugerad plåt.

Under vistelsen tittade jag även på Hadrianus och Augustus mausoleer, som fortfarande dominerar stadsrummet. Mäktigt och lite otidsenligt, höll jag på att skriva. Men här är det verkligen ett glapp i historien, monument utan förankring. För den som vill fördjupa sig i ämnet rekommenderar jag Maud Websters bok om döden i Rom.

Bild av kyrkogård med träd, buskar och gravstenar på kyrkogården Campo Verano i Rom.
Gravar på kyrkogården Campo Verano, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Runt Termini

Järnvägsspåren skär som en grov barriär genom stadsrummet för att sluta i säckstationen Termini. Även byggnadskropparna runt stationen stänger och delar av. En del av den antika stadsmuren sträcker sig också längs med området. Namnet kommer av att stationen ligger vid Diocletianus termer, men går även att associera med slutstation. Målet är Rom. Som i så många andra storstäder ligger det enkla hotell för resande vid stationen, för dem som kommit till staden med mer obestämda mål än turism.

De hoppfulla arbetssökande, som ibland inte ens har råd med hotell, samlas och sover utomhus längs de antika murarna.

Här tar resan slut för en del. Alla vägar bär till Rom.

Bild av en resväska och en person invirad i filtar vid busshållplatsen De NicolaTermini i Rom.
”Hem” vid busshållplatsen De NicolaTermini, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Museer

Under mina veckor i Rom vistades jag mestadels utomhus, med fokus på stadsrummet. Naturligtvis är byggnadernas insidor också en del av staden. Kyrkorna, museerna och andra öppna offentliga rum, ger en fördjupad upplevelse av stadens historiska lager. Redan på 1748 tecknades Roms plan med fokus på de offentliga rummen av Giovanni Battista Nolli i hans berömda nolliplan.

Denna gång besökte jag villa Farnesina, Nationalmuseerna Palazzo Corsini, Palazzo Massimo alle Terme och Diocletianus termer, Ara Pacis museum, Samtidskonstcentret MAXXI samt Galleria Nazionale d’Arte Moderna di Roma (GNAM). Är själv förvånad att de blev så många, nu när jag skriver reserapporten.

Jag tillbringade även några timmar i parken Orto Botanico di Roma. I solen, trots att det var eftermiddagsvarmt, men i skuggan fanns de mycket små, men mycket ettriga myggorna.

Bild av en besökare inne på ett museum som tittar på en realistisk väggmålning, en så kallad trompe l’oeil-målning på Museet Diocletianus termer i Rom.
Trompe l’oeil-målning och besökare i Museet Diocletianus termer, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

Sensuellt och sensationer

Rom är så mycket mer än byggnader, gator och platser. Hon är religion, konst och kultur. Hon är värme, människor och möten. Mat: pizza, pasta och gelato förstås. Den eviga staden bjuder verkligen på många intryck och upplevelser. Kanske har jag lyckats få med något av det jag upplevt i denna betraktelse.

Kropp och känslor

Sol, vind, grönska och doft av hav. Vi tar in vår omgivning med alla sinnen: hörsel, syn, känsel, doft och smak. Platser har sina speciella stämningar.

I Ostia kändes historien i hela kroppen. Att vandra runt en lördagseftermiddag i sol och skugga med min guide Fanny Kärfve och uppleva ruinerna av en hamnstad som blomstrade under tvåhundratalet, gav perspektiv.

Minnen av andra besök på platsen, nya upptäckter och tröttheten efter en lång dag i rörelse, blev till en tydlig bild av just detta tillfälle. Även tågresan från Rom och tillbaka gav färg åt upplevelsen.

Bild av stipendiaten Kicki Eldh som står utomhus vid två stenpelare på en gräsmatta i en ruin, den s.k. Basilica Cristiana i Ostia Antica i Rom.
Stipendiaten i den s.k. Basilica Cristiana i Ostia Antica, Rom 2024. Foto: Fanny Kärfve (CC BY)

Epilog

Jag avslutar min betraktelse med en hyllning till SIR, som lät mig bo och studera i Ivar Tengboms arkitektoniska mästerverk på via Omero 14. Uppfört 1940 i rött tegel, mitt under kriget. Lika vackert som funktionellt, med bostäder, gästrum, sammanträdesrum, laboratorium, bibliotek och kontor.

Utemiljön är lika fantastisk, med sina terrasser och balkonger samt en parkliknande trädgård. Dessutom fullt av välkomnande, hjälpsam personal, kunniga forskare och trevliga studenter att diskutera staden och vistelsen med.

Sist, men inte minst: ett stort tack till Stiftelsen von Rothsteins donationsfond!

Bild av svenska institutets trädgård och fasad i Rom. Trädgårdsmöbler, buskar, tegelfasad med balkong.
Svenska institutets trädgård och fasad, Rom 2024. Foto: Kicki Eldh (CC BY)

 

Text: Kicki Eldh är utredare vid Riksantikvarieämbetets museiavdelning. (CC BY)


Resedagbok

  • Onsdag 4/10 resdag
  • Torsdag 5/10 heldag med Dr Estelle Lazer, från Sydney, Australien Centro Storico, Ghetto och Trastevere
  • Fredag 6/10 Svenska institutets bibliotek, litteraturstudier
  • Lördag 7/10 Ostia Antica med Dr Fanny Kärfve, Lunds universitet
  • Söndag 8/10 Parioli med Professor emerita Eva Rystedt
  • Måndag 9/10 Centrala Rom
  • Tisdag 10/10 Svenska institutets bibliotek, museet för modern konst
  • Onsdag 11/10 Campo Verano, Termini, kyrkogård, museer
  • Torsdag 12/10 Svenska institutets bibliotek, Borgheseparken
  • Fredag 13/10 Lungo Tevere; Corsini, Villa Farnesina, Petersplatsen, Hadrianus mausoleum, Ara Pacis, Augustus mausoleum
  • Lördag 14/10 Avantinen, Colosseum, Konstantins båge, Monti med Dr Fanny Kärfve
  • Fredag 15/10 resdag

 

Källor

  • Döden i Rom: Maud Webster En annorlunda historisk guide till den eviga staden
  • Rom: arkitektur och stad Gunilla Linde Bjur, Hans Bjur
  • Roma guide til syv vandringerThomas Thiis-Evensen
  • Rome Oxford Archaeological Guides
  • Topp 10 ROM DK Första klass pocketguider