Jag och kollegan Hugo Larsson författade två Vårda väl-blad om tjära för att hjälpa användare att välja rätt kvalitet (läs mer i Hugos inlägg från februari). När våra kollegor på kulturvårdslabbet här i Visby läste dem, tyckte de att vi skulle göra ett kvalitetstest av olika typer av tjära med enbart vetenskapliga metoder, att vi för stunden skulle lägga subjektiva sinnen såsom doft och känsel åt sidan. Vi startade därför ett internt gästkollegeprojekt.
Vi började med att måla upp små prov på vanligt kopieringspapper och sedan jämföra det med hur samma prov uppför sig på trä. Vi ville undersöka hur långt tjäran tränger in i träet och till det tog vi röntgenutrustning till hjälp (samma röntgen som nyligen genomlyste Rauschenbergs get på Moderna museet). För att kontrollera resultatet klöv vi provbitarna. Vi behövde frysa ner provbitarna till minus 25 grader innan klyvning. Vi kunde nämligen inte riskera att de skulle påverkas av mekanisk värme vid själva klyvningen.
Det visade sig att en enkel uppstrykning på papper är användarvänlig och kan ge snabba svar på vilken kvalitet tjäran har. Det vi kan läsa av med denna enkla metod som en kvalitetsmarkör är färg, strykbarhet och partikelinnehåll. Resultatet från pappersuppstrykningen visar även hur tjäran torkar och bildar en film på ytan. Det som de enkla testen också visade på var hur mycket som tränger igenom pappret och hur tjäran blöder utanför ett givet målat område.
Vi arbetar vidare med att undersöka enkla metoder att testa tjära och jämför resultaten vetenskapligt, det vill säga att verifiera och dokumentera resultaten, samt undersöka om den muntliga traditionen stämmer. Det är lite som de jobbar i TV-serien Myth busters, där man undersöker myter och hörsägen på ett vetenskapligt sätt. Det arbete vi nu utför ger i sin tur upphov till fler frågor som får besvaras i framtida forskningsprojekt.
Läs mer om gästkollegeprojektet.
/ Stefan Lindgren
