Kulturarvets digitala omställning var det tredje temat av tre när forskningsaktörer inom kulturarv träffades under en två dagars fullsatt konferens i Stockholm. Här ges ett kort referat av vad som sades under föreläsningar, paneldiskussion och presentationer av pågående forskningsprojekt inom temat.
Eva Stensköld är doktor i arkeologi och föreståndare för Svensk nationell datatjänst (SND). Hennes föreläsning hade titeln Att driva digital omställning – utmaningar och möjligheter.
Målsättningen med föreläsningen var att reflektera kring digital omställning och hur det är kopplat till kulturarvsforskning, ge råd kring digital omställning: vad man ska göra och vad man inte ska göra samt visa på att öppenhet och transparens leder till kvalitet.
En inre marknad för data
Eva presenterade en historik över Sveriges väg mot öppen vetenskap under det senaste decenniet, och gav en snabb men mycket fyllig genomgång av EU:s nuvarande ramprogram för forskning och innovation – Horisont Europa som sträcker sig 2021 till 2027. Hon gav också insikter i arbetet med det kommande ramprogrammet som nu förhandlas och ska pågå 2028 till 2034.
– Det EU skapar är en inre marknad för data, öppen vetenskap där data kan spridas fritt, sa Eva.
Eva Stensköld beskrev sedan Sveriges position inför det nya ramprogrammet och vad det innebär i nya uppdrag till myndigheter i Sverige.
– Den digitala omställningen går inte på räls. Varför går det så långsamt? Vi saknar en samlande E-infrastruktur, det är brist på ägarskap av öppen vetenskap, brist på samsyn, kollegialitet och konkreta saker som brist på gemensamma definitioner, konstaterade Eva.
Eva avslutade med att slå ett slag för researchdata.se som lanseras nu 25 mars. En nationell portal där forskare kan hitta, dela och återanvända data från ett flertal forskningsområden.
Aggregator för kulturarvsdata
Agnieszka Backman är doktor i nordiska språk och verksamhetsutvecklare vid Riksantikvarieämbetet. Hon presenterade projektet K-samsök 2.0 – en ny infrastruktur för digitalt kulturarv.
K-samsök är Riksantikvarieämbetets aggregator för kulturarvsdata. Där samlas metadata från museer, arkiv, bibliotek, hembygdsföreningar med flera. Datan ligger kvar hos förvaltaren och förändras inte. K-samsök samlar in och indexerar informationen och gör den tillgänglig för andra sökverktyg. Kringla är ett exempel på verktyg som visar upp datan.
K-samsök utvecklades 2008–2010 och har 90 partners idag. Nu utvecklas K-samsök 2.0 där ett nytt system tas fram som gör det enklare för små kulturarvsorganisationer att ansluta sig men också ger fler avancerade applikationer som gör det möjligt med analyser av samlingsdata.
Ett nätverk av platser
Karin Glasemann är doktor i historia och samlingschef vid ArkDes. Hon presenterade forskningsprojektet Ett nätverk av platser. Öppna länkade data som forskningsinfrastruktur som är ett FoU-projekt finansierat av Riksantikvarieämbetet.
ArkDes har en av Europas största samlingar om arkitektur. Det är också ett forskningsnav för praktiknära forskning som kan hjälpa kommuner att utveckla hållbara samhällen.
Projektet är ett praktiknära metodutvecklingsprojekt som och drivs tillsammans med Tekniska museet, Nationalmuseum, Wikimedia och Riksantikvarieämbetet. Tanken med projektet är att ge en sökbar identitet till platser. Varje byggnad får en identitet, som ett personnummer, och till det kopplar man data som hör ihop med byggnaden. Det kan vara ritningar, föremål, personer och annat.
– Vi rensar, kontrollerar och städar datan för byggnader och platser och ser till att de benämns på samma sätt, sa Karin Glasemann och beskrev de problem som blir när till exempel Södermalm beskrivs på 27 olika sätt i registren.
– Kulturarvsdata behöver göras maskinläsbart för att kunna länkas samman. Den här sammanlänkade platsinformation som nu tas fram kommer att stimulera helt ny datadriven forskning, förutspådde Karin.
En forskningsinfrastruktur ska vara användbar för fler
Karl-Johan Lindholm är professor i arkeologi vid Uppsala universitet. Hans föreläsning hade titeln Digitala forskningsinfrastrukturer inom kulturarvsområdet – var står vi och vart är vi på väg?
En tredjedel av alla forskningsresurser går till att utveckla forskningsinfrastrukturer. Men vad är egentligen en forskningsinfrastruktur och vad är syftet med dem?
– En forskningsinfrastruktur ska erbjuda någonting som fler än den forskargrupp som tar fram den har användning av. Tänk var er forskning kommer att vara tio år i fram i tiden, bygg en forskningsinfrastruktur som gör att forskningen ni bedriver kan hamna främst i forskningsfronten, beskrev Karl-Johan Lindholm.
– Behovsinventeringen du gör för forskningsinfrastrukturen behöver också gå utanför det egna ämnesområdet, forskare utanför det egna ämnet ska tycka att det är bra och användbart, fortsatte Karl-Johan.
Karl-Johan beskrev sedan forskningsinfrastrukturers framväxt genom exemplet Swedigarch. Genom att tänka större och i samverkan med andra finns nu en nationell infrastruktur för digital arkeologi med många myndigheter, lärosäten och museum som bidrar.
Paneldiskussion med temats presentatörer och Per Nilsson, forskare och arkeolog vid Östergötlands museum och Margaretha Andersson, forskare och chef för Uppsala universitet, Musik och museer
– Alla discipliner behöver ha forskningsinfrastrukturer, det är en förutsättning för konkurrenskraftig forskning.
– Vi behöver rusta studenter, framtidens yrkesverksamma och nu yrkesverksamma så att vi bygger in kunskap om infrastrukturer i deras arbete.
– Kulturarvet är stökigt och splittrat – det är essentiellt i vad kulturarvet är! Förlorar vi något i den digitala omställningen?
– Ja, det är stökigt och splittrat och kan inte standardiseras i efterhand. Men om man följer standardiserade sätt att beskriva sina samlingar så räcker det långt.
– Vi måste se att stödtjänster också är kärnverksamhet. Arkivarier och antikvarier måste få tid att arbeta med de här frågorna. De ska sköta den analoga verksamheten och nu även den digitala hanteringen.
– Forskarvärlden vill ha högkvalitativa data och museerna behöver mer resurser för att ta fram det. Den data som museibesökaren efterfrågar är inte densamma som den data forskaren efterfrågar.
– Ett problem är att museers arbete mäts genom hur många som går in igenom dörren. Hur blir vi bättre på att visa det här viktiga arbetet med att tillgängliggöra datan och samlingarna?
Presentationer som visades under Tema 3 Kulturarvets digitala omställning
- Eva Stensköld: Föreläsning. Att driva digital omställning – utmaningar och möjligheter (pdf)
- Agnieszka Backman: Projektpresentation. K-samsök 2.0 – en ny infrastruktur för digitalt kulturarv (pdf)
- Karin Glasemann: Projektpresentation. Ett nätverk av platser. Öppna länkade data som forskningsinfrastruktur (pdf)
- Karl-Johan Lindholm: Föreläsning. Digitala forskningsinfrastrukturer inom kulturarvsområdet (pdf) (kommer inom kort)
Artikel om konferensen Kulturarvsforskning i Sverige 2025 (raa.se)
