Idag har vi genomfört vår workshop på temat People Matter – om sociala och kulturella aspekter inom hållbar stadsutveckling.
Workshopen fick en smått kaotiskt start eftersom vår lokal tog in ljudet från den extremt välbesökta paviljongen. Efter luch kunde vi byta till en mer avskild lokal i paviljongens VIP-del vilket gav ett betydligt mer diskussionsvänligt klimat.
Tolv olika föreläsare från Kina och Sverige gav sin respektive bild av utmaningarna med en stadsplanering där det sociala perspektivet står i fokus. Exemplen hämtades från Malmö, Shanghai, Kiruna och Wuxi. Mycket av diskussionen under dagen kretsade kring frågor om delaktighet, rättvisa, hur man tar till vara och nyttjar platsens potential men diskussionen kom också att handla om vilken roll och inflytande planeraren har över utvecklingen.
Â
Â
Â
Â
Â
Â
Â
Wang Lin från Shanghai:s planeringskontor beskrev förutsättningarna för att jobba med planering i en megastad med närmare 20 miljoner invånare.
Varje föreläsare ombads komma med ett ”statement” som skulle sammanfatta kärnan i deras inlägg. Detta statement överförde vi sedan till pratbubblor som kommer att hängas ut publikt i paviljongen. Vi vill se om vi kan få någon form av dialog med besökarna i morgon. Bob Lee, kinesiskt forskare med koppling till svenska konstfack, levererade ett kärnfullt och tänkvärt statement: People matter – take it or not…
I morgon blir det alltså ett mer publikt event. Då ska vi vika solfjädrar och prata stadsutveckling med besökarna i paviljongen. Intressant att se hur det ska gå, en halv miljon besökare på Expoområdet igår varav 18000Â kom förbi den svenska paviljongen…
Utsikt från svenska paviljongens tak i kväll, mot Lupu bridge och den lettiska paviljongen.
>> Jerker Moström är kulturgeograf och jobbar med landskapsfrågor, stadsutveckling och GIS på RAÄ.
Varför håller Riksantikvarieämbetet en arbetsdag med en besynnerlig och gramatiskt felaktig titel på engelska? Att just dessa personer väljer ett fämmande språk, vilket de uppenbarligen inte behärskar, framför vår kulturs främsta kännemärke, vårt språk, känns tråkigt och oprofessionellt.