Encadré (Jardim Botânico, Rio de Janeiro) av Frederic della Faille.
Upphovsrätt är hett just nu. Media har fyllts med tyckare och tänkare från alla grupperingar jurister, aktivister, musiker, författare, pirater, lobbyister och akademiker har sagt sina meningar i debattsidorna, tv-sofforna, intervjuer och nyheter – och visst är det bra när ett område diskuteras från alla vinklar.
Men tyvärr saknas viktiga delar i debatten och viktigast för oss är en diskussion om hur arkiv och bibliotek skall kunna släppa in användarna inte bara för att ge dom möjlighet för att läsa det som finns – men även för att bidra med sin kunskap.
När Gustav Vasa reformerade landets administration och ökade kontrollen av skatteindrivningen agerade han tidigt i en centraliseringstrend där myndigheter samlade och lagrade information. Men informationen var exklusiv och användes för statens behov.
En stor förändring kom i 1766 med tryckfrihetsförordning som lade grunden för vår offentlighetsprincip som ger medborgarna långtgående makt att granska myndigheters handlingar. Vi fick rätten att läsa informationen som myndigheterna samlade.
Genom dagens teknologi och en 250 år gammal offentlighetsprincip kan vi sitta hemma i köket på kvällen och komma åt material som förr krävde besök till fysiska arkiv under kontorstider. Informationen befriades delvis från tid och plats. Men ännu viktigare befriades informationen från format.
Data som lagras hos myndigheter kan samlas och användas, bearbetas och skapas om. Medborgare kan samla data från flera myndigheter och sammanblanda det med andra data för att skapa helt nya lösningar, konstverk, informationsmaterial och tjänster.
Nästa steg är om vi som myndigheter kan uppmuntra mer än läsande av myndigheters data – kan vi inte uppmuntra medborgaren att skriva eller skapa samt dela med sig till andra? Det är detta som Riksantikvarieämbetet vill undersöka i ett nytt FoU projekt.
Jag skall undersöka hur statlig och privat samverkan kan underlättas genom att studera vilka hinder som skapas av upphovs- och förvaltningsrätten för en ökad medborgardialog.
Genom att förenkla för användare ska Riksantikvarieämbetet skapa möjlighet för en rik sammanblandning av insamlad data och användarnas egna bidrag i syfte att uppnå en rik och varierad kulturdialog.
>> Mathias Klang är jurist och verksam vid Göteborgs universitet.
Jättebra inlägg och ett värdefullt projekt. Jag skulle önska att jurister vid universiteten även tar en allvarlig titt på hur forskningen kringskärs av nytolkningar av upphovsrätten i digitaliseringens spår. Många forskare är idag ”frilansare” med ingen eller tillfällig anställning på olika enheter eller institutioner så skiljelinjen mellan dem och en intresserad allmänhet är inte sällan hårfin.
Hej Åsa,
Jag är inte riktig säker på att jag förstår den koppling du menar mellan digitalerad upphovsrätt och frilansande forskare. Jag tittar gärna mer på dessa frågor men hur menar du? Kommentera gärna här eller direkt till mig på klang@ituniv.se
Mathias
Borde inte faktadatabaser vars innehåll faller under offentlig handling utan sekretess kunna släppas med Open Data Commons Public Domain? Om det inte motsägs i en myndighets regleringsbrev, som t.ex. Lantmäteriet som är ålagda att ta betalt, är det väl mest en viljefråga?
Mathias, vad jag menar är att de nya digitala publiceringsformerna som medför möjlighet till långt större spridning, också medfört en större jurudisk kontroll av och ekonomisk press på forskare och studenter. Uppsatser och artiklar har tidigare kunnat innehålla kopior på bilder och illustrationer från andra verk utan större problem så länge som en referens anges. Numera när artiklar och uppsatser dessutom läggs ut i digital version är universitet och förlag så oroliga för stämning att många helt undviker att använda sig av illustrationer, då det juridiska läget ofta är osäkert, och många inte har tid att kontakta efterlevande och stiftelser för att utreda ägandefrågan.
Vi hade nyss en tysk gästforskare som fick lägga ned en rent otrolig tid på att få skriftligt godkännande från varenda rapportkontor och tidskriftsförlag för varenda bild, eftersom lagstiftningen i Tyskland är mycket strikt. Det slutade med att hon helt enkelt lät bli en del avbildningar för att hon inte hann få fullmakter för dem i tid. En vetenskaplig avhandling som aldrig kommer säljas kommersiellt. De flesta studenter låter numera bli att ta med flertalet bilder på fornsaker och fornlämningar, eftersom strulet är för mycket. Om forskare, studenter och intresserad allmänhet vill dela med sig av sina resultat, vilken risk löper de att hamna i juridisk rävsax – och själv-censurerar vi oss själva mer och mer för att ens slippa huvudvärken?
David
Det kan dock finnas problem som tex myndighets regleringsbrev (som du nämner), konkurrensfrågor och frågor kring myndighetens roll.
Men egentligen bör det inte finnas några svårare juridiska/administrativa hinder att släppa in användare i faktadatabaser. Som jag ser nu (tar gärna emot förslag).
Det blir dock svårare om användare skall kunna bidra (web2.0) till informationen.
Mathias
Åsa
”…medfört en större jurudisk kontroll…” Jag håller med. Regelverket skapades med en annan teknologi i åtanke och har inte hunnit komma ikapp nuvarande teknologi. Tyvärr hjälper inte fildelningsdebatten eftersom en åtstramning mot kopiering orsakar även en svårare situation för forskningenspublicering.
”…så oroliga för stämning…” förutom att detta är förlamande och ett allvarligt problem för författare, förlag och universitet så orsakar den även ytterligare problem. Om alla parter inte använder, utan snarare minskar sin handlingsutrymme så kommer handlingsutrymmet krympa genom praxis.
”…det juridiska läget ofta är osäkert.” Egentligen inte så osäkert men kanske svårt att utreda. Rent praktiskt ingen större skillnad eftersom resultatet är att illustrationer inte används.
Men du har rätt vad gäller självcensur och detta är tyvärr nackdelen med dagens upphovsrättsliga läge.
Mathias
Med användarskapat material är det väl mest en fråga om hur komplicerat man vill göra det för sig själv och sedan sätta ner foten. KISS-principen bör råda. Några utgångshypoteser:
Användare som bidrar med kommentarer eller taggar till en faktadatabas som är public domain bör explicit godkänna att dennes kommentarer/taggar blir likaledes public domain. I presentation och i API mot faktadatabasen bör användarkommentar/tagg hållas separata från den institutionella metadatat.
Administrerande myndighet kontrollera taggar/kommentarer i efterhand (förhandsgranskningsvarianten är sämre både juridiskt och användarvänlighetsmässigt) enlighet med Lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor. Kommentar/tagg tas aldrig bort (då den kan räknas som inkommen handling) men kan döljas för alla utom administratör och kan som dold ej heller nås via API eller medfölja i datauttag.
I databaser som faller ”under konstnärlig” upphovsrätt bör varje objekt, typiskt bilder, Creative Commonstaggas vid uppladdning. Bilderna eftergranskas, om en bild skulle bryta mot svensk lagstiftning så döljs bilden snarare än raderas enligt samma sätt som ovan.