Takygrafin och hälsingerunornas renässans

Publicerat

Rikt ornerad runsten med trekantig form i ett höstlandskap.

Runstenen U 288 i Vik i Hammarby, en av de många runstenar runt Torsåker som Johan Törner besökte hösten 1750. Foto Magnus Källström (cc-by)

För någon månad sedan var jag i Upplands-Väsby och höll ett föredrag om kommunens runstenar på hembygdsgården. För att väcka lite uppmärksamhet profiterade jag i titeln på en gammal upptäckt av Jan Owe, nämligen att Upplands-Väsby och inte Vallentuna, som det ofta påstås, är världens runstenstätaste kommun. När det handlar om koncentration så måste man […]

Läs hela inlägget

Ett västmanländskt runbrev och en sentida runtradition

Publicerat

Bilden visar runbrevet från Säby

Runbrevet från Säby i Hallstahammars kommun. DigitaltMuseum/Västmanlands läns museum (Publik Domain Mark)

Med K-bloggs 15-årsjubileum har upptäckten och tydningen av Hasselarunorna åter kommit på tapeten. Att detta delvis egenartade runsystem med flera unika runformer har skapats i senare tid råder det ingen tvekan om, även om det exakta ursprunget ännu inte har kunnat fastställas. Detta är samtidigt inte det enda exemplet på sentida runalfabet med tidigare okända […]

Läs hela inlägget

Hudiks försvunna runsten

Publicerat

Bilden visar en del av en handskriftssida med runor

Johannes Bureus’ uppteckning av inskriften på Hudikstenen i handskriften F a 5 (KB). Foto: Alvin

Det finns runstenar som har dykt upp, dokumenterats en enda gång, för att sedan åter försvinna. Ett sådant exempel är den runsten som 1886 grävdes upp på Ljusdals kyrkogård i Hälsingland (Hs 20), men som inte har setts till sedan dess. En annan hälsingsk runsten som länge har gäckat både antikvarier och andra runintresserade är […]

Läs hela inlägget