EN KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM I parken till Hässelby slott i västra Stockholm står en imponerade runsten (U 79) rest på vad som ser ut som en gravhög omgiven av ytterligare några högar. Stenen är ristad på två sidor och har tillägnats en man, vars namn har översatts med ”Bärsa”, vilket i regel brukar väcka en […]

EN KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM Jag brukar ofta hävda att varje gång man ser en runsten för första gången så upptäcker man något nytt. Sällan har jag dock blivit så överraskad som vid runstenen vid Mörlunda kyrka för några veckor sedan. På den svartvita planschen i Smålands runinskrifter ser ristningen inte särskilt imponerande ut, men […]

EN KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM Olof Skötkonung lät både döpa sig i Västergötland och slå mynt med sitt namn och det kristna korset i Sigtuna, men några runstenar reste han aldrig. Det gjorde inte heller hans söner Anund Jakob och Emund Gamle. De svenska vikingatidskungarna verkar till skillnad från sina danska kollegor som Harald Blåtand […]

KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM ”Veckan före midsommar far nyaste ledamoten i Svenska akademin, professor Elias Wessén, till Gotland för att för Vitterhetsakademins räkning undersöka runinskrifterna på ön. De första fältarbetena började han redan för tre somrar sedan tillsammans med sin maka – ständig assistent med doktorsgrad i nordiska språk som extra merit. När de kommer […]

KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM Det finns alltid anledning att återvända till en runinskrift och själv stava sig igenom texten även om den tidigare har uppfattats som definitivt läst och tydd. Detta erfor jag ännu en gång nu i måndags när jag var i Sundre kyrka längst i söder på Gotland för att göra lite undersökningar […]

”Hade de mig mera givit, då vore det bättre skrivet”. Detta stod på 1600-talet med runor på en pelare i Löts kyrka på Öland (Öl 54). I dag är både inskriften och det mesta av den medeltida kyrkan borta, men texten har bevarats genom de anteckningar som antikvarierna Jonas Håkansson Rhezelius och Johan Hadorph gjorde […]

”Emellertid har jag nu under sommaren, som åter för mig varit regnig och svår, genomfarit det mesta af Gotland eller ungefär 4/5 af ön, derunder jag funnit ett och annat gammalt-nytt, äfven ej så litet gamla Gotländska Ord. – Men som run-väsendet fägnar dig mest, så vill jag nu här meddela dig hvad jag deraf […]

Med denna rubriksättning skulle man lätt kunna tro att detta handlar om den berömda Sigurdsristningen (Sö 101) som finns huggen i berget ovanför Ramsundsån vid Sundbyholm norr om Eskilstuna, men det kommer det inte att göra. Det finns nämligen ytterligare en runristning på denna plats som ursprungligen har haft en närmare kontakt med vattnet, men […]

Egentligen är det lustigt vilken betydelse små detaljer kan ha för tolkningen av en runinskrift. Klassikern i detta sammanhang är när den norske runologen Aslak Liestøl en gång läste om en enda runa på Forsaringen i Hälsingland och på så sätt slog undan grunden för ringens medeltida datering och istället kunde föra den till äldre […]