EN KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM Förra veckan var Laila Kitzler Åhfeldt och jag i Hälsingland för att tillsammans med Henrik Zedig från Länsstyrelsen i Västra Götaland 3D-skanna samtliga bevarade runstenar i landskapet. Till dessa hör en av landets största: den 3,43 meter höga och 2,85 meter breda runstenen på Hälsingtuna kyrkogård. Stenen är verkligen en […]

EN KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM Var femte runinskrift i Sverige som någon gång har dokumenterats är i dag försvunnen och sammanlagt rör det sig om bortåt 600 inskrifter. Många av dem försvann redan för flera hundra år sedan. Eftersom de flesta har utgjorts av runstenar och sten är ett förhållandevis beständigt material, kan man räkna […]

KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM ”Veckan före midsommar far nyaste ledamoten i Svenska akademin, professor Elias Wessén, till Gotland för att för Vitterhetsakademins räkning undersöka runinskrifterna på ön. De första fältarbetena började han redan för tre somrar sedan tillsammans med sin maka – ständig assistent med doktorsgrad i nordiska språk som extra merit. När de kommer […]

KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM I stort sett varje år sedan 2017 då jag först stiftade bekantskap med det runristade alnmåttet från Haverö har det kommit nya ledtrådar om Kensingtonstenens runalfabet. Senast i raden är minnestavlan från Torp som uppmärksammades i augusti 2022 och som ledde fram till skrivläraren Eric Ström från Vivstavarv i Timrå. Det […]

KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM I dag, den första april 2024, är det exakt hundra år sedan en av den svenska runologins pionjärer, Erik Brate, gick ur tiden. Samtidigt är det precis 140 år sedan riksantikvarien Hans Hildebrand i Vitterhetsakademiens Månadsblad publicerade artikeln ”Det nya svenska runverket”, där han drog upp linjerna för det som så […]

KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM Det finns alltid anledning att återvända till en runinskrift och själv stava sig igenom texten även om den tidigare har uppfattats som definitivt läst och tydd. Detta erfor jag ännu en gång nu i måndags när jag var i Sundre kyrka längst i söder på Gotland för att göra lite undersökningar […]

På väggarna i de gotländska kyrkorna verkar det ständigt gå att göra nya upptäcker trots att dessa måste ha granskats hur många gånger som helst. Detta erfor jag i augusti i år när jag av en ren tillfällighet fick syn på ett helt runalfabet i Fröjels kyrka som vad jag vet inte tidigare verkar ha […]

Att hitta en tidigare okänd runinskrift eller återfinna en runsten som länge har varit försvunnen är en upplevelse. Det kan därför alltid löna sig att låta en ficklampa svepa över väggarna när man besöker en gotländsk kyrka, liksom att hålla ögonen öppna när man passerar en stenmur och solen faller på ett fördelaktigt sätt. Ibland […]

Hur upptäcker man en runristning? Min erfarenhet är att det för det allra mesta sker av en slump. Runorna kan ha funnits där hela tiden, bara för att plötsligt av en tillfällighet uppenbara sig för den som råkar finnas på plats. Ett klassiskt exempel är hur den märkliga Oklundaristningen i Östergötland upptäcktes av gårdsägaren, lantbrukaren […]