Marias klagan kom inte från Vallentuna
Publicerat
EN KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM Barbara fraxineis pingatur runa tabellis / Quodque papyrus agit, virgula plana valet ”De barbariska runorna målas på tavlor av ask. Vad papyrus uträttar (för oss) det gör en slät pinne (hos dem).” Så skrev biskopen i Poitiers, Venantius Fortunatus, omkring år 610 i ett versbrev till sin vän Flavus, där […]
Johannes Bureus första runresa
Publicerat
EN KRÖNIKA AV MAGNUS KÄLLSTRÖM ”Denna sten lärde migh först läsa Runor 1594 widh lagh.” Så lyder de bekanta ord som Johannes Bureus – eller Johan Bure som han egentligen hette – har antecknat under sin teckning av den runsten, som då låg i ingången till vapenhuset i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Teckningen finns i en […]
Regn och runor
Publicerat
”Äfven om tiden för eder undersökning skulle jag önskat upplysning, ty i afseende på den vill jag gifva ett godt råd: verkställ resan under juni månad, då väderleken är någorlunda pålitlig, ty i regnväder kan man göra så gott som ingenting åt en runsten i det fria.” Orden är Erik Brates och står i ett […]
Takygrafin och hälsingerunornas renässans
Publicerat
För någon månad sedan var jag i Upplands-Väsby och höll ett föredrag om kommunens runstenar på hembygdsgården. För att väcka lite uppmärksamhet profiterade jag i titeln på en gammal upptäckt av Jan Owe, nämligen att Upplands-Väsby och inte Vallentuna, som det ofta påstås, är världens runstenstätaste kommun. När det handlar om koncentration så måste man […]
Fina fynd för fältrunologer
Publicerat
Så är det över, det 33:e internationella fältrunologmötet, som gick av stapeln i Uppsala nu i helgen. Tre dagar av intensiva runstudier där trettio runexperter från en rad olika länder möttes för att undersöka och diskutera runinskrifter. Mötet arrangerade vi tillsammans med Torun Zachrisson, forskningschef vid Upplandsmuseet, och Henrik Williams, professor i runologi vid Institutionen […]
Vidbjörn – Roslagens runristare
Publicerat
Många tycker kanske att alla runstenar ser likadana ut, men ingenting kan vara mer felaktigt. Dessutom har varje landskap sin särskilda prägel och det är för det mesta inte svårt att placera en runsten i rätt del av landet bara utifrån utseendet. En runsten i Norrland skiljer sig märkbart från de stenar som restes i […]
Runfynd på tjänsterummet
Publicerat
I antologin Historia kring Stockholm före 1520 (1965) finns en spännande artikel av bibliotekarien Isak Collijn där han berättar om hur han av en händelse i ett skåp på sitt tjänsterum på Kungliga biblioteket upptäckte en låda med de reliker som en gång hade funnits i bröstet på Sankt Göransstatyn i Storkyrkan. Den som ursprungligen […]
Årets första runfynd 2022
Publicerat
Att ägna sig åt att skriva om runinskrifter i denna tid av krig och förödelse kan verka futtigt, men jag ska ändå göra ett försök. Förra torsdagen – den 10 mars – var det dags för årets första runfynd. Då kom nämligen ett mejl från Magnus Stibéus vid Arkeologerna, som berättade att man samma förmiddag […]
Årets första (och andra) runfynd 2021
Publicerat
De nyfunna runstensfragmenten på sakristievinden i Övergrans kyrka. Foto Magnus KällströmDet är lite av en tradition att skriva om årets första runfynd på K-blogg. I år gjordes det i Övergrans kyrka i Uppland och den lika uppmärksamma som lyckliga upptäckaren är Gunilla Crantz som jobbar med fastigheter på Håbo pastorat. Hon hade låtit ta upp […]
Att upptäcka runstenar
Publicerat
I Sven B. F. Janssons bok Historiebok. Ur min framfart från 1982, där han har samlat en del av sina hågkomster från sitt långa forskarliv, finns ett kapitel med titeln ”Konsten att upptäcka runstenar”. Trots att Jansson säkert är en av de runologer som har undersökt flest runstenar i Sverige, så kunde han konstatera att denna […]